Tassar och Fötter

Då var vi tillbaka i Östersund efter en påsksemester i Mittådalen. Som sagt har vi haft en väldigt bra påsk, men det är skönt att komma tillbaka till sitt eget efter ett tag. Jag var lite orolig att Wilda inte skulle känna igen sig här hemma men det var inga problem. Men det är det aldrig med henne när vi byter miljö. Hon gör sig hemmastadd vart vi än är. Inte orolig alls. Men nu ska vi vara här en tag så hon vet att det här är "hemma".
Hon har tydligen växt väldigt mycket. Jag tänker inte på det lika mycket eftersom jag ser henne varje dag. Men när hon fick träffa husse igen efter nästan 2 veckor fick vi höra att hon växt massor. Och när jag tänker efter så ser jag ju det i ansiktet, öronen och på pälsen. Det blev ett kärt återseende när hon såg husse igen. Ingen tvivel på att hon kände igen honom. Kul!

Sen har vår lilla fröken blivit allt för snabb för oss så nu är det koppeldags. Vågar inte släppa henne här vid lägenheten längre. Så det blir om vi åker på utflykt i skogen så hon kan springa fritt. Det är mycket kliande på halsbandet, men hon vänjer sig snabbt. Hon har ett rött halsband för att följa "hennes" färg :) Hon är duktig att gå i koppel men hade lite svårt att göra ifrån sig i början. Hon är van att springa lite undan oss och vara ifred men när hon förstod efter ett tag att hon inte hade något val, var det bara att sätta sig.

Sen lyssnar hon väldigt bra på sitt namn och "kom" nu. Utvecklingen fortsätter...